Boovallen under hot igen: vad värderar vi högst, stillsamhet för ett fåtal eller den Svenska folkhälsan?

Boovallen i Nacka har under lång tid varit en samlingsplats för barn och ungdomar som ägnat sig åt organiserad idrott men även en yta som lockat till spontanidrott. En plats för glädje och gemenskap, så skulle man kunna beskriva Boovallen. Bieffekten av glädjen och gemenskapen har varit en del ljud och ”stoj”, vilket grannarna i området inte har kunnat stå ut med. 2020 fastslog mark- och miljööverdomstolen efter klagomål att ett bullerplank inte behövdes på Boovallen men att idrottsplatsens öppettider skulle begränsas till 21.30 på vardagar och 09 till 20 på helgerna. Nacka kommun och grannarna nådde en slags förlikning med inskränkningar för spontanidrotten och i förlängningen, en försämrad folkhälsa till följd. Där och då trodde nog de flesta att slaget om Boovallen var över, samtidigt som hela idrottssverige kunde dra en lättnadens suck.

Nu har grannarna i området åter mobiliserat sig, då man anser att ytterligare åtgärder kring Boovallen måste vidtas för att minska glädjen och ”stojet” (bullernivåerna). På grannarnas uppdrag har Länsstyrelsen fastslagit att ytterligare utredningar måste göras kring Boovallen, detta beslut överklagades i mark- och miljödomstolen av miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Nacka. Nu har man kommit fram till att Nacka kommun inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att dämpa bullret kring Boovallen. Spontanidrotten och folkhälsan står återigen under hot. Enskilda individer i Nacka strider mot allmänhetens bästa, vilket kommer att få konsekvenser för barn och ungdomar i hela Sverige en lång tid framöver.

När en domstol slår fast att kommuner kan krävas på åtgärder för att begränsa barn och ungas spontanidrott, då är någonting fundamentalt fel. Att fotbollsplaner ska låsas, stängslas in med fyra meter höga staket och bevakas för att hålla ute ungdomar är en utveckling som går tvärt emot allt vi vet om folkhälsa, trygghet och gemenskap. Nu finns det en risk att Boovallen blir ett vägledande exempel för hur man ska gå tillväga för att begränsa spontanidrott och tysta andra idrottsplatser i Sverige. Detta kommer få stora konsekvenser för folkhälsan på sikt.

När spontanidrotten begränsas på Boovallen kommer även folkhälsan att försämras på sikt. Risken att Boovallen blir ett exempel för hur andra idrottsplatser runt om i Sverige ska tystas är stor vilket skulle få stora konsekvenser barn och unga i framtiden.

Sverige har länge varit ett föregångsland i att ge barn och unga tillgång till idrottsytor, inte bara genom föreningslivet utan också genom möjligheten att spontant mötas på en plan efter skolan eller på helgen.

Den där fotbollsmatchen utan domare, regler eller föräldrar vid sidlinjen är ofta starten på ett livslångt intresse för rörelse.

Kommuner ska ta ansvar för buller, trygghet och ordning. Men det är inte rimligt att lösningen är att hindra ungdomar från att röra sig, spela boll eller bara vara tillsammans. Ljudet av skratt, studsande bollar och spontana matcher är inga störningar, det är ljudet av samhällets framtid som aldrig får tystna.

Vi behöver tillsammans arbeta för att skapa fler platser för rörelseglädje, inte färre. Vi behöver fler möjligheter till spontanidrott, inte myndigheter som gör det svårare. Kommuner behöver stöd i att utveckla smarta lösningar för att främja både folkhälsa och grannsämja.

Barn och ungas rätt till rörelseglädje måste väga tyngre än enstaka klagomål. Att låsa grindar och sätta vakter utanför idrottsplatser är att tysta ljudet av framtid. Lås inte ute framtiden, låt den höras och ta plats.

Disa Påhlman Nilsson (M) 1:e vice ordförande miljö- och stadsbyggnadsnämnden.

Christian Listérus (M) 1:e vice ordförande fritidsnämnden.